.

träningen har kommit igång igen. denna vecka har vi suttit över 10timmar i möten om allt mellan himmel och jord för att bestämma vad det egentligen är för lag vi vill ha, sätta upp regler för hur vi vill ha det, vad vi ska ha för mål, vad det innebär att vara en del av dethär öaget och en himla massa annat. en del har varit jättebra, annat har varit mindre bra. men i det stora hela tror jag nog att det vi gör är väldigt vettigt. ny coach, nya simmare, nytt år. alla ska va on the same page när vi nu drar igång, och efter alla dessa möten tror jag nog att va faktiskt är det.

.

träningen då. har hunnit med två träningspass, och trodde nästan att jga skulle svimma båda passen (en tjej svimmade i dag rakt ner på trotoaren..). på passet i går stod spinning på schemat. nästa gång vi är där ska jag ta med kameran och ta kort på rummet där vi är, för det är minst sagt galet. ett fruktansvärt litet rum fullt med 25 motionscyklar och utan luftkonditionering. spinningsledaren anläder, dörren stängs, och sedan sätts musiken igång. körde en timme och hann under den tiden dricka ca2 liter vatten och svettas mer än jag någon sin tidigare har gjort. ni som var med på träningslägret i thailand, minns ni vad vi svettades mycket då vi spelade fotboll? så svettig vr jag i dedär rummet innan vi ens hade börjat. alla tjejerna lyckades ta sig igenom passet, men en av killarna var tvugna att lämna rummet för att det helt enkelt inte gick längre.

.

på träningen  i dag var det dags att springa i vår fotbolls arena. jag fick inte springa i trapporna eftersom jag fick sådana problem med ena knät efter förra året, så jag fick gå i stället. vilket jag inte kan påstå var sådär jätteskönt det heller. vår fotbollsarena är stor, otroligt stor, och det är väldigt väldigt många trappor. det går nog inte riktigt att förklara hur stort eller hur jobbigt det är om man inte själv har varit där och sett det och testat, men jag kan lova att det inte är nogon promenade in the park i alla fall! det var efter det, på vägen tillbaka till simmhallen, som en av tjejerna svimmade. rakt ner på trottoaren, kritvit i ansiktet och lila läppar. ungefär så kul är det att springa i trapporna. var vi klara efter de? nej då, simning också. nu vet man att man lever i alla fall!

tänk hur små människorna nere på planen är och försök tänka er hur stor stadion är, och alltså hur många trappor och trappsteg det finns. inte en aning om hur många det egentligen är, men när man springer runt där känns det i alla fall som alldeles för många!