det är måndag morgon. jag är påväg från cykelparkeringen. burrar in mig i halsduken för att inte förfrysa ansiktet av den bitande kylan som svept in över landet likt en pestepedemi. jag skrider fram emot den stora porten då jag plötsligt får syn på en svart skepnad som frenetiskt viftar med armarna i luften. jag kisar med ögonen för att kunna urskilja vad detta kan vara för en efterbliven individ. plötsligt börjar varelsen springa. med strutsliknande steg löper den rakt emot mig. på bara några sekunder har varelsen slängt sig över mig och dragit ner mig på marken likt ett lejon som fångar sin föda på den afrikanska savannen. jag samlar mod och tar ett djupt andetag innan jag tittar in i varelsens stora mörka ögon. jaha. det va bara lilla olli som fått spatt.

.

.

.

.

.

.

.

och sen hade vi lite naturkunskap.