mina kära små vänner, sanna & rebecka.
ni vet inte vad ni snackar om.
jag tror min stund är kommen. jag tror jag har tagit mitt sista andetag, satt min sista potatis.
it´s over.

nej men ärligt asså. jag får ett psyk-sammanbrott snart.
jag klarar inte att inte få träna.
sprätter i hela kroppen !
gaaaaaaaaaaaaaaaah.

är jag inte frisk i morrn så drar jag lott om ifall jag ska
hoppa framför tåget eller bara skära bort nån kroppsdel som är nödvändig för att överleva. 

fast i för sig. har inte gjort samhälls-läxan.
så det kanske är bäst o va sjuk i morrn ..



livet är hårt sa bonden.
grymt sa grisen.