min morgon blev inte som planerad. inte det minsta. det känns som det kvittar när jag går upp, jag hinner ju ändå aldrig i tid utan att stressa. är det inte håret som är jobbigt så är det kläderna och är det inte hår eller kläder så är det något annat. alltid är det något och jag får panik på det. kul att komma till skolan med en puls på 200 och sen veta att man ska upp fyra våningar för att hämta böckerna. när man sedan väl kommit upp för alla miljarder trappor så är man ju skitvarm också. näe ni. det är inte lätt ibland och idag är allt extra surt.

men sådär. då har jag fått avreagera mig lite. känns väl kanske aningen bättre. eller inte.