ett halvlångt och väldigt rakt pass blev det i morse.
rätt skönt faktiskt.
alla körde lite sitt eget tempo, så för en gångs skull ingen superhets lixom. nice!
långa raka pass betyder ju att man kan ligga och tänka på låtar. olika låtar bara ploppar upp i huvudet, å sen spelas den lixom om och om igen ända tills man har tur och en annan ploppar upp. när en låt väl har dykt upp kan det vara svårt att bli av med den, vilket var fallet i morse.
i dag blev det denna låt som gick på repeat för min del:

 

lite what the hell känsla på den måste jag säga. visst, man blir ju på bra humör av den, det är ju ingen deppsång precis, men ändå.. nån stans måste de väl finnas en gräns för vilka låtar man får ha på hjärnan?