det är bara förnamnet asså.
håller på att bryta ihop här. kompisar flyttar utomlands, flyttar iväg med pojkvänner, provar nya saker, lämnar stan lixom.
and im stuck here.
inte för att det egentligen är så dåligt. jag trivs bra med typ allt egentligen, faktiskt riktigt jättebra. jag är glad så har verkligen ingenting att klaga på. men ändå får jag panik när jag tänker på vad som händer om ett år.
önskar att jag kunde se in i framtiden, se hur saker och ting ser ut om nått år eller så. då skulle det vara så mkt lättare att avgöra vad man vill göra, och vad man absolut inte vill göra.
nej jag är för trött för att oroa mig för sånt här. små problem känns dessutom alltid värre när man är trött, vilket ni kan skriva upp att jag är. får fortsätta mina funderingar och diskussioner efter nattens skönhetssömn.
god natt kära vänner.